Åren av inkompetens i finanssystemet

I oktober 1984 samlas en liten grupp aktörer på bostadslånemarknaden i en konferenssal i New York. Ämnet är en ny finansiell teknik som inte fick sitt namn securitization, ”strukturering” förrän flera år senare. Deltagarna är unga och oerfarna och det är början av en utveckling som kommer att förvandla den då rätt ointressanta obligationsmarknaden till en rasande intensiv och kunskapskrävande ny värld som kulminerar oktober 2008 i den värsta finansiella krisen sedan depressionen på 1930-talet. Tidningen Affärsvärldens chefredaktör, beskriver den så här:
30 dagar som skakade Sverige: ”I fem veckor har en grupp svenska myndigheter gått samman i en exempellös stödaktion för att skydda finanssektorn. Okonventionella metoder och avgörande insatser från enskilda tjänstemän har räddat Sveriges storbanker från kollaps.”
Städarbetet pågår fortfarande elva år senare och höga bankchefer, politiker, centralbanker och nationalekonomer har anklagats för inkompetens och finansvärldens aktörer dessutom för omoral och girighet. Vi har nu ett globalt finanssystem som under tio år stapplat fram på QE-injektioner och minusräntor i orolig väntan på nästa kris. alltmedan en ny ilska sprider sig i Västsvärldens demokratier.
Hur är det möjligt att erkända finansexperter, nobelpristagare i ekonomi och erfarna bankchefer kan bete sig inkompetent? Det är frågan som det här kapitlet tänker försöka besvara.